Mark Massaro, en erfaren engelsklärare vid Florida Southwestern State College, har under sina år som pedagog ställts inför ett ökande problem: studenter som använder AI för att automatisera sitt skolarbete. Sedan verktyg som ChatGPT blev tillgängliga har dessa teknologier blivit ett verktyg för akademisk oärlighet, något som Massaro märker av i sina egna klasser där upp till fem av 25 studenter regelbundet lämnar in uppsatser som misstänks vara AI-genererade.
Tidigare använde Massaro AI-detektorer för att kontrollera studenternas arbeten, men dessa verktyg har visat sig vara opålitliga och skolans nya regler förhindrar nu att studentarbeten laddas upp till sådana applikationer av integritetsskäl. Istället för att förlita sig på teknologi, har Massaro utvecklat en egen metod för att identifiera fusk. Han har skapat en checklista över tecken som tyder på att en uppsats kan ha genererats av AI.
Ett tydligt tecken är överanvändningen av em-dash — en stilistisk detalj som ofta förekommer i AI-genererade texter. Ett enkelt test Massaro utför är att be studenter som misstänks för fusk att själva skriva ett em-dash på datorn. Ofta visar det sig att de inte vet hur man gör det, vilket stärker misstanken om att de inte skrivit texten själva.
En annan signal är avsaknaden av indrag vid nya stycken, något som ofta sker när text kopieras och klistras in från en chatbot. Massaro har också märkt att AI-skrivna uppsatser tenderar att ha perfekt grammatik men saknar djup i innehållet. De är ofta skrivna med en hyperformell ton som inte motsvarar studentens normala skrivstil och innehåller enhetliga meningar och stycken med en mekanisk rytm.
Dessutom saknas ofta historik över utkast och deltagande i klassens skrivprocess, som inkluderar kamratgranskningar och konferenser. Ibland kan studenter lämna in uppsatser med ovanligt sofistikerat ordförråd som inte stämmer överens med deras tidigare arbeten eller diskussioner i klassen.
När det gäller uppsatser som ska innehålla personlig reflektion, är det ofta lätt att avslöja AI-fusk. En autentisk uppsats innehåller ofta specifika och personliga detaljer som en AI helt enkelt inte kan skapa. Istället tenderar en AI-genererad text att uttrycka sig i vaga termer, till exempel om ”vänskapens betydelse” för mänskligheten, utan någon verklig personlig insikt.
Ett annat avslöjande tecken är att vissa studenter lämnar kvar sina ursprungliga AI-frågeställningar i den inlämnade texten. Dessutom kan AI-spawnade referenser och citat vara uppenbart felaktiga eller helt och hållet påhittade. Detta innebär ofta extra arbete för Massaro när han måste verifiera faktauppgifter och källhänvisningar som kanske inte ens existerar.
Trots de utmaningar som detta innebär för undervisningen, är Massaro mest bekymrad över vad den ökande användningen av AI innebär för studenternas utveckling. Han menar att denna period i deras liv borde handla om att utveckla deras egen intellektuella och kreativa röst, något som riskerar att gå förlorat när teknologin tar över deras tankeprocesser. Det är en fråga om integritet och autenticitet i lärandet, och Massaro hoppas att fler lärare kommer att kunna identifiera och hantera dessa frågor i sina egna klassrum.