I en tid när många oroar sig för att artificiell intelligens tar över arbetstillfällen, är det nyttigt att minnas John Henry – och då menar jag inte den John Henry som äger Red Sox och Boston Globe, utan den hammarsvingande bergsprängaren från 1800-talets amerikanska folklore. Enligt berättelsen kämpade Henry mot en ångdriven borrmaskin som hotade hans arbete, och i en dramatisk tävling lyckades han överträffa den mekaniska inkräktaren.
Berättelsen om John Henry, baserad på vad som sägs vara en sann historia om en man som arbetade för järnvägen, har länge tjänat som en hymn till den mänskliga arbetskraftens värdighet. Trots att John Henry besegrade ångborren, var segern kostsam. Enligt folkviseberättelsen arbetade han så hårt att hans hjärta till slut gav upp, och han föll ihop livlös.
Det är inte långsökt att jämföra John Henrys klagan med dagens oro över hur artificiell intelligens påverkar arbeten som traditionellt utförts av människor. Frågan är nu om AI kommer att bli den moderna motsvarigheten till ångborren, och om vi borde frukta dess inverkan på arbetsmarknaden.
I en diskussion med en AI-plattform om John Henrys kamp mot maskinen fick jag ett intressant svar: ”John Henrys seger är bittersöt. Han besegrar maskinen, men maskinen fortsätter ändå att sprida sig. Järnvägsindustrin fortsatte att mekanisera. Legenden handlar egentligen inte om att stoppa tekniken, utan om vad som händer med människor när tekniken förändrar värdet av deras arbete.”
AI:s svar fortsatte: ”De som är oroade pekar på att tidigare maskiner främst ersatte muskelkraft, medan AI kan utföra delar av uppgifter som tidigare ansågs vara unikt mänskliga. Om en enda arbetare med hjälp av AI kan utföra arbete som tidigare krävde flera personer, kan vissa yrken behöva färre arbetare.”
AI-plattformen drog slutsatsen: ”John Henrys historia är användbar, men inte för att den förutspår undergång. Lärdomen är att det ofta är en förlorande strategi att försöka konkurrera med en maskin i det som maskinen gör bäst. Arbetare som klarar sig bra efter teknologiska skiften är vanligtvis de som lär sig använda de nya verktygen och rör sig mot uppgifter där mänskliga styrkor är mest betydelsefulla.”
Så, bör vi vara rädda? AI svarar: ”Förmodligen inte rädda, men det är rimligt att vara bekymrad och förberedd. Historiska data visar att teknologiska revolutioner orsakar störningar, ibland allvarliga, innan samhället anpassar sig. John Henrys tragik är att den enda möjliga segern för honom var att bevisa att han kunde göra maskinens arbete en sista gång. Samhällen har bättre alternativ än så.”
Historien om John Henry fortsätter att vara relevant, inte för att AI är en ny typ av ångborr, utan för att varje generation måste avgöra om den teknologiska utvecklingen ska tjäna människorna eller om människor förväntas tjäna tekniken. Det återstår att se hur samhället kommer att anpassa sig till AI:s framsteg och vilka strategier som kommer att användas för att balansera teknologins fördelar med dess potentiella nackdelar.